Den här sidan använder cookies. Genom att fortsätta accepteras ditt samtycke. Learn more

93.5m FM

Springsteen halsas som en fralsare

opinion

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies. Personuppgiftspolicy Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies. Fyllan var enorm, men Springsteen halsas som en fralsare Bruce ensam klev ut på scenen med sin gitarr och gjorde sin version av Beach Boys "When I grow up to be a man " tystnade publiken där i dalsänkan.

Tiden stod stilla och man hörde varje ord han sjöng. Jansson Lars Stäng fullskärmsläge. Expressens Mats Olsson skriver om sina personliga möten med Springsteen halsas som en fralsare Springsteen och om när han till slut upplevde honom som en frälsare.

Inför helgens konserter publicerar vi här texten "Vi ska alla den vägen vandra" från antologin "Springsteenland - svenska texter om Bruce Springsteen" Reverb i sin helhet. Dela artikel Facebook Twitter E-post. Vägen som ledde fram till Slane Castle utanför Dublin var så smal och så igenkorkad av människor att jag ett tag var orolig för att vi inte skulle hinna fram till konserten i tid.

Det var juni, en härlig sommardag, och det var och Bruce Springsteen skulle ha premiär på sin Europaturné. Jag hade kamrater - låt oss kalla honom Mats Bråstedt som var nästan besatta i sin beundran för Bruce Springsteen, men även om jag egentligen aldrig haft nåt emot honom hade jag svårt för att ge mig hän så totalt.

Jag var vid Slane Castle på uppdrag av Expressen och när vi väl kom fram till slottet var det som om en markbunden himmel öppnade sig i en dalgång så grön som Irland och med en folkmassa som stod, satt eller låg på sluttningarna. Jag hade sett Bruce Springsteen åtskilliga gånger - allt från den berömda Konserthus-spelningen i Stockholm Springsteen halsas som en fralsare Hamburg, Minneapolis, Los Angeles, Köpenhamn - men det hade varje gång varit i ganska små eller Springsteen halsas som en fralsare hallar.

Den 1 juni var första gången jag upplevde Bruce Springsteen som en helbrägdagörare, en frälsare inför folkmassor så stora att inte ens Jesus kunnat konkurrera. Utan att ha dyrkat Bruce Springsteen var jag ändå knäckt under och efter konserten - jag trodde ju inte att det var möjligt att skapa en så pass intim stämning inför så många människor.

Turnén byggde på Born in the USA och konserten byggde förstås på ett knippe låtar som brann i all sin enkelhet och sitt själfyllda rockpatos. Jag sa till mig själv att "Bobby Jean" som handlar om gitarristen Steve Van Zandt och saknaden efter honom måste vara en av de bästa rocklåtar som gjorts.

Men ljuset kom inte förrän vid extranumrena. Bruce Springsteen kom ensam ut på scenen med en akustisk gitarr om halsen. Det tog en stund innan jag kände igen låten han spelade.

Ett år tidigare låter han sig frälsas av Bruce Springsteen vid ett slott i en dalgång. Jag hade alltid tyckt om den i original, men dels kunde jag inte fatta att just Bruce Springsteen gjorde en gammal Beach Boys-hit och dels hade jag aldrig hört den så avskalat naken och - ursäkta - äkta. Det hade varit ganska stökigt kring Springsteen halsas som en fralsare Castle den här dagen, fyllan var enorm - vi var trots allt på Irland!

Men det tog ungefär trettio sekunder innan det tystnade i dalgången och på kullarna kring Slane Castle. I Beach Boys version var Springsteen halsas som en fralsare en glatt poppig historia om en Springsteen halsas som en fralsare som inte vet vart livet ska ta vägen, men i Springsteens version fick låten och dess frågor en helt annan innebörd.

Tystnaden var andlös kring Slane Castle. Jag vågade knappt andas. Det var - och det är alldeles sant - som om tiden stod stilla när Springsteen slog ackorden och man hörde varje ord som han sjöng.

Will I dig the same things that turned me on as a kid? Will I look back and say I wish I hadn't done what I did? Will I look for the same things in a woman that I dig in a girl? Will I settle down fast or do I first wanna travel the world? Will my kids be proud or think their old man's a square? Will I love my wife for the rest of my life? Bruce i randig tröja under den oförglömliga konserten utanför Dublin Men det var trots allt Mike Love som skrev texten till "When I grow up to be a man ", och det tyder på stor lyhördhet, nyfikenhet och mod hos Bruce Springsteen att han kom ihåg låten, lyssnade ordentligt på den och vågade göra den.

Jag följde hela Europaturnénmen jag hörde aldrig honom göra den fler gånger. Kanske var det bara vi - Springsteen, jag och nån till - som blev så gripna av Beach Boys-låten. Kanske hade frågorna om att bli vuxen en större innebörd för en rockmusiker som blev rockgud och egentligen inte alls visste eller förstod vad livet och beundrarna skulle göra med honom. Och för att inte vara en tolvtaggad Springsteen-fan kom jag genom åren att stöta på honom väldigt ofta. Jag såg faktiskt Springsteen i lobbyn redan första dan, och det tog mig ungefär två dygn innan jag fattade beslutet, jag måste skicka ett vykort till Mats Bråstedt.

Alla älskar Bruce Springsteen. Hans...

Jag stoppade Springsteen i lobbyn och sa: Han var på den tiden ihop med en skådespelerska som heter Joyce Heiser om ni minns tv-serien Lagens änglar var hon med i ganska många avsnitt, hennes rollfigur hette Allison Gottlieb och jag vet inte vad jag gjorde då, men det slumpade sig så att min dåvarande flickvän och Joyce Heiser simmade tillsammans varje dag i hotellets pool. Vi bodde i rummet ovanför Springsteen och varje kväll kom Springsteen halsas som en fralsare hem till hotellet med en spritpåse mest vodkagick ner med ishinken och tryckte ut is från automaten vid poolen innan han gick upp igen, satte sig med Joyce på balkongen och drack.

Efter två och en halv vecka låg jag vid poolen och Springsteen frågade om han fick lägga sig på solstolen bredvid min. Vi pratade i två timmar om precis allting och när han skulle gå sa han: Det blev ett uppslag i Expressen.

Fotboll är religion och Zlatan...

Samma kväll kom han fram till mig, drog upp nåt ur ett stort kuvert, visade det och sa: Är det inte snyggt? På våren kom den turnén till Europa och jag åkte ner till Köpenhamn Springsteen halsas som en fralsare dag före konserten, det var bara en känsla jag hade, att det skulle vara viktigt.

När jag och fotografen Lasse Jansson checkade in på Plaza stod Springsteen i lobbyn och jag hälsade på honom och han kom verkligen ihåg mig. Däremot sa jag inte att Tivoli låg tvärs över gatan från Plaza. Han hade inget emot att Lasse Jansson följde med och vi gick i över en timme på Tivoli, jag berättade anekdoten om hur jag var med när Sex Pistols också ville gå på Tivoli men inte fick komma in eftersom de hade ölflaskor i händerna. När vi var färdiga med Tivoli sa Springsteen: Men jag hade ett projekt: Mitt projekt gick ut på att sammanföra dem.

Det gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vi blev av med Doug Sahm så här i efterhand kan jag säga att jag inte tror att Doug ville erkänna att nån var större än han själv så när vi verkligen träffade Bruce Springsteen var det jag, Augie Meyers och hans dåvarande fru, Carol.

Springsteen var på strålande humör. Under sina första år hade han och The E Street Band varit förband till Augie Meyers Western Head Band i Texas och han berättade lustfyllt och Springsteen halsas som en fralsare om hur de åkte och köpte sprit och tunnor med Kentucky Fried Chicken och satt i Augie Meyers gamla turnébuss från och åt och krökade.

Springsteen till och med erkände att han en gång blev så full att han spydde ut genom ett av bussfönstren. Och här, just här, ligger själva essensen i att växa upp. Det är jobbigt nog som det är, det är betydligt mer komplicerat om man är en bra bit över trettio och har alla rockmusikens myter att leva upp till. När Mick Jagger och Keith Richards i Rolling Stones fick frågan - första gången för trettio-fyrtio år sen - om man kan spela rock och "bli gammal" tog de alltid sina gamla blueshjältar, BB King, Muddy Waters och Buddy Guy, som exempel.

Men där King, Waters och Guy kan klä sig stilfullt och värdigt och gå ut och ställa sig på en scen och spela blues utan att behöva levandegöra sexsymbolik eller försöka vara rebeller är Stones fast i en sorts spektakelrock där en pensionär som Mick Jagger fortfarande är smal som en tråd och dansar som en vettvilling medan Keith Richards är en pirat med pensionärs-id. Det kostar att vara rock. Mick Jagger dricker på sin höjd ett glas champagne om dan, men lägger desto fler timmar på "Springsteen halsas som en fralsare," varje dag.

Bruce Springsteen har inte alls det jaggerska sättet eller de jaggerska kraven, men vi kan inte se en halvskallig Bruce Springsteen med trivselvikt och ölmage.

Det går bort, fetbort. Bruce Springsteen hade inte varit Bruce Springsteen då. Ibland begriper jag inte alls varför Bruce Springsteen inte ger sig, varför han gång efter gång ska återbilda The E Street Band och sommar efter sommar ge sig ut på vägarna för att fylla de stora arenorna.

Men å andra sidan: Springsteen halsas som en fralsare frågar aldrig en revisor, en lastbilschaufför eller en journalist varför han eller hon fortfarande håller på. Man har ett jobb att sköta, svårare än så är det inte.

Bruce Springsteens jobb är att skriva låtar och framföra dem. Det jag inte begriper är hur han orkar. Men även om jag inte var lika fanatisk som han var vi båda helt slagna av utlevelsen hos Springsteen och hans band.

Det Springsteen halsas som en fralsare nog ett väldigt tidstypiskt tvärsnitt av var rockmusiken befann sig Men ingen var beredd på Springsteen. Han var helt galen.

Det rasande framförandet kulminerade i en version av Gary US Bonds "Quarter to three" där Springsteen rätt upp och ner snodde ett gammalt James Brown-trick: Till slut skrek Bruce Springsteen och Bråstedt och jag älskade just det: Egentligen skulle vi alla, enligt Pete Townshend-bibeln, dö innan vi fyllt tjugofem, och trettio var åldern när graven började grävas och vi inte orkade längre. Bruce Springsteen orkar fortfarande. Han fyller sextio nästa år. Vi är lika gamla, Bruce Springsteen och jag.

Bruce Springsteen i Köpenhamn för fem dagar sedan. Snart 60 år gammal. Meilvang Nils Ibland, när jag kliver ur sängen på morgnarna och känner hur lederna knakar och musklerna protesterar, säger jag: Tiden med oändliga nätter på klubbar är förbi. När Miami Steve går på klubb för att hitta ett nytt Hives eller drar ner på Café Opera för att träffa kvinnor åker Bruce Springsteen till hotellrummet.

Han har egen kock med sig. Det enda han lagar är kokt fisk för det är allt Bruce Springsteen äter. Kokt fisk, ingen sprit och en timme på "Springsteen halsas som en fralsare" om dan. Det är på så sätt en Bruce Springsteen på väg mot sextio fortfarande kan framstå som Bruce Springsteen, evigt - kanske inte ung, men odödlig.

Jag såg den så kallade Pete Seeger-konserten i Köpenhamn hösten och nån i publiken ropade och frågade om hans fru och bakgrundssångerska, med mera Patti Scialfa och Springsteen svarade: Vi har tonåringar hemma nu. Man kan inte lita på dom. Där man en gång var rebell och upprorisk Springsteen halsas som en fralsare Springsteens uppgörelser med sin pappa är legendariska - är man själv i sitsen att förfasa sig över hur allting blivit eller ska bli.

Men det är inte bara i Sverige Bruce Springsteen hälsas som en frälsare. I våra nordiska grannländer har skribenterna slagit knut på sig själva i försöken att.

Springsteen Bruce · We shall overcome CD + DVD.

Bloggarkiv

Som På Fälten Vaktat; Eja Mitt Hjärta; Världens Frälsare Kom Här. Såväl Springsteen som Prine har för övrigt prisat Isbells låtskrivande. . och Sturgill Simpson som något av»countrymusikens frälsare«. Vänner och familj har slutit upp, det är många som ska hälsas på och pratas med.

DU ÄR HÄR:
Nyhetsflöde